tisdag 11 juni 2013

Sorg

Den senaste tiden har jag funderat mycket på livet, kanske på grund av att min kropp och jag inte är riktigt överens men troligtvis också för att jag blivit påmind om att livet ibland tar vändningar man inte förväntar sig.
Då vi har förlorat en närstående i den förpestade sjukdomen cancer har sorgen gjort sitt intrång i livet för närvarande och jag har funderat mycket på vad jag sörjer. Min sorg finns i flera skepnader, den direkta sorgen som är saknaden av personen som inte längre finns bland oss, sorgen över vad vi inte hunnit uppleva tillsammans.....
Jag har dock märkt att den tyngsta sorgen att bära för mig är den att man ser hur mycket de allra närmaste sörjer och den maktlösa känsla som fyller en då man så gärna skulle vilja lätta deras smärta. Att veta att inget man säger eller gör kan underlätta för dem just då. 
Sorgen måste få ha sin gilla gång, det är viktigt att man tillåter sig att vara ledsen men för mig är det också viktigt att försöka minnas det man faktiskt har fått uppleva tillsammans, fira det livet vi faktiskt har levt, minnas skratten och alla galna upptåg.
Det är lättare sagt än gjort men om det var jag som inte längre fanns skulle jag inte vilja att de som älskade mig var ledsna, jag skulle vilja att de mindes det underbara liv vi faktiskt har fått uppleva och inte gräma sig över det vi inte hann med.
Så mitt i all sorg kan vi nog lära oss något.
Ta tillvara på livet här och nu.
Se över vilka prioriteringar vi har, vad är viktigt för oss och ta oss tid för det som är viktigt.

För mig är vikten av gemenskap viktig. 
Tillbringa tid med de jag älskar.
Få odla.
Få hantverka.
Att vidareutveckla mig som människa och bli mer medveten om hur valen jag gör i mitt liv just nu påverkar kommande generationer.
Att aktivt få arbeta för ett hållbart samhälle.

Det är ganska lätt för mig att komma fram till vad jag värderar högst här i livet men det svåra är att leva efter dessa värderingar men det är väl detta som är min inre omställningsresa!
Inget ont som inte för något gott med sig säger man ju. 
Sorg och sjukdom är inte bara av ondo det kan tvinga oss att se på saker i ett annat ljus och njuta mer av det som händer JUST NU för vi vet verkligen inte vad som händer imorgon.
Så just nu ska jag göra något jag älskar nämligen sy.
Jag ska klippa ut lite tyg till ännu en jacka till tjejerna, denna gång är det några gamla gardiner som får nytt liv.
Förra gången var det lite gamla stuvbitar och ett band från en gammal mammaklänning.







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar