Nervös väntan!

Nu är det inte många dagar kvar till det är dags att gå till valurnorna och bestämma vilken väg Sverige ska ta de nästkommande fyra åren. Jag vet att många tycker att valet kan kännas lite jobbigt men för mig personligen känns det ganska lätt.

Min önskan är att min familj ska växa upp i ett land som värnar om en bra uppväxt för våra unga, med en skola som inspirerar till lärande och är en bra miljö för både barn och pedagoger. Enligt egen erfarenhet åstadkommer vi inte det med mer regler, betyg och pekpinnar utan bl.a. med fler inspirerande och kunniga vuxna i skolans värld.

Jag vill leva i ett land där vi visar empati och förståelse för våra medmänniskor. Är man sjuk ska man ha rätt att bli lyssnad och trodd på av både sjukvården och försäkringskassan. Rehabilitering går inte snabbare om man blir misstrodd.

Jag vill leva i ett land där vi värnar om vår miljö och arbetar långsiktigt . Många av oss behöver bilen och vill köra den även i framtiden då oljan börjar sina. Så det börjar redan nu bli dags att forska fram nya drivmedel som vi alla kan ha råd med. Även förnybara energikällor är något som ligger mig varmt om hjärtat. Hur säker man än säger att den nya kärnkraften är finns alltid den mänskliga faktorn med i ekvationen. Jag älskar att vara ute i vår natur och njuta av allt den har att erbjuda och vill inte att en eventuell kärnkraftolycka ska förstöra vår fantastiska natur. Våra kommande generationer förtjänar inte heller att ta reda på det avfall som kärnkraften producerar. Listan kan bli lång för allt som talar emot kärnkraften men det ska jag inte ta upp er dyrbara tid med ;).

Jag vill leva i ett land där klassklyftorna inte växer.

Detta är anledningen till att jag känner mig ganska nervös inför den 19 september för det känns inte som om Sverige kommer att vara det landet om borgarna får fortsätta att regera. Det är skönt att leva i ett land där alla har rätt till sin åsikt och att vi får vara olika men jag önskar innerligt att det är en majoritet som delar min vision.